Ytterligare en grekisk murmeldjursdag

What if there was no tomorrow? There wasn’t one today!

I den klassiska filmen Groundhog Day från 1993 (svensk titel: Måndag hela veckan) befinner sig Bill Murray i en extremt märklig situation. Han är meteorolog och skickas varje år till en liten amerikansk stad för att rapportera om lokalsamhällets maskot och stolthet – ett skogsmurmeldjur som brukar förutspå vädret; huruvida vintern blir extremt hård, om kylan håller i sig länge eller om våren mot alla odds kommer tidigt. Allt verkar vara som vanligt till en början, men så småningom inser Murray att han isolerats i den lilla staden, inte bara på grund av en oväntad snöstorm utan också – och framför allt – för att han av någon anledning fastnat i tiden. Han tvingas rapportera om skogsmurmeldjurens förutsägelser igen och igen, dag efter dag.

Nitton år senare, i början av mars 2012, påminner den ekonomiska krisen en del människor i Thessaloniki, Greklands näst största stad, om just denna film. Krisen har “olyckligtvis” drabbat Grekland varje dag sedan slutet av 2009 – efter den finansiella oron med rötter i Amerika, Lehman Brothers konkurs, Bernhard Madoffs enfaldiga 50-miljarders investeringsbedrägeri och en serie mystiska “åtgärder och icke-åtgärder” av George Papandreous grekiska regering – och dess oundvikliga och allvarliga konsekvenser påverkar nu livet för grekiska medborgare.

Öde gator

Ganska överraskande föddes Groundhog Day-känslan också på grund av vädret i början av mars: ett stilla men obevekligt regn strilade ner i en hel vecka och den, enligt grekisk standard, dystra miljön stärkte de ytterst påfrestande och pessimistiska känslorna gällande det grekiska folkets framtida välfärd och deras intecknade frihet och självständighet.

Betecknande är den obefintliga kommersen: en helt vanlig torsdag eftermiddag på Mitropoleos Street (en av de mest kommersiella gatorna i Thessaloniki) kunde jag räkna till 14 butiker i rad utan en enda kund. Följaktligen var det heller ingen överraskning att tiotals människor promenerade mitt på en av de mest trafikerade gatorna i Thessaloniki, som hade nästan 1,5 miljoner invånare före krisen startade och som kommer att ha mindre än 500 000 invånare om fem år, ifall krisen fortgår trots alla “sunda” ekonomiska åtgärder som IMF, EU och USA godkänt.

Nya lagar

Samtidigt förblir varupriserna i Grekland otroligt höga och den grekiska marknaden är utan tvekan fortsättningsvis Europas dyraste, trots att löner och andra kostnader relaterade till arbetskraften (månadstraktamenten, förmåner etc.) har minskat med över 40 procent. Faktum är att den månatliga minimilönen sjunkit till 490 euro och på så sätt vridit tillbaka klockan till 2005. Dessutom har arbetslösheten skjutit i höjden och officiellt överträffat rekordet på 20 procent, medan den inofficiellt – det vill säga mer realistiskt – är minst 30 procent. Bland ungdomar ligger arbetslösheten för tillfället långt över 60 procent även om den officiella statistiken anger en mer blygsam siffra, 48,1 procent.

Slutligen, men än viktigare, fortsätter strömmen av författningsvidriga lagtexter som kraftigt krymper rättigheterna för de människor som bor i Grekland i dag. Detta faktum kan inte underskattas: människor som kämpat hårt för sina rättigheter ser dem sedan en tid tillbaka försvinna i tomma intet, och denna “lagstiftningstrend” verkar bara fortsätta. För att bara nämna ett aktuellt exempel: en konsekvens av den grekiska regeringens författningsvidriga överenskommelse med det så kallade “internationella samfundet” är den nyligen antagna lagen om “Rättvisa rättegångar och försnabbad rättsskipning” som kräver att medborgarna betalar runt 160 euro i fall de faller offer för något brott (inklusive mord!) för att deras fall skall tas upp till granskning av polisen och de rättsliga myndigheterna.

Plötslig förändring

Inte desto mindre har det soliga vädret återvänt och det har också känslan av optimism gjort, åtminstone för en handfull människor. Dessutom lever hoppet om att människor så småningom skall förkasta den propaganda om oundvikliga åtgärder som konstant förmedlas via massmedierna. Snart stundar val och kanske väljer folket nya representanter som kan förändra Greklands predestinerade och katastrofala framtid och återupprätta de konstitutionella, arbetsrättsliga och mänskliga rättigheterna samt själva ekonomin.

Men, precis som i Groundhog Day, kommer denna förändring varken att vara särskilt lätt eller förutsägbar. Det mest troliga är att den inträffar helt oväntat, vid någon tidpunkt efter valet då nästan alla har förlorat hoppet om att en förändring överhuvudtaget kan ske.