Muslimskt kulturarv i Sverige och Europa?

Alla människor formas av sitt arv. Vissa människor definieras av sitt arv, eller av ngot som andra tycker är deras arv. Allt kulturarv formas av människor. Vissa behöver i stort sett aldrig förklara vilka de är eller var de kommer ifrn. Deras arv ses som en naturlig del av det kollektiva arvet. Det räknas som svenskt. Samtidigt har de stor frihet att forma sin relation till kulturarvet själva, att välja och vraka. För andra är arvet ngot som ofta ifrgasätts, missförsts, inte ens är igenkännbart eller klistras p dem utan att de själva har ngon närmare relation till det. Det pverkar naturligtvis de olika möjligheterna att fullt ut vara sig själv och att fullt ut verka som medborgare. Vidden av vad det betyder är svr att fnga för den som inte har egna erfarenheter av att ständigt ifrgasättas och behöva förklara hur man relaterar till kulturarv, eftersom man antas ha ett annat, eget.

Sveriges mångkulturella samtidshistoria

Kulturarvsfrgan är p mnga sätt ny, utanför de snävare museala och byggnadsvrdande kretsarna. För 20 r sedan var det istället mnga i den offentliga debatten som pratade om att identitet var ngot ganska flyktigt. Det framställdes som eftersträvansvärt och inte s svrt att välja, byta eller förändra sin identitet. Identiteter antogs inte relatera till kulturarv.
För tio r sedan firade vi mngkulturret. Där handlade det nästan bara om etnisk kultur, vilket ocks fick mycket kritik frn vad som kanske skulle kunna kallas postmoderna kretsar.
Idag har tron p det postmoderna försvunnit. Tradition och arv har blivit mycket viktigare i det offentliga samtalet, och identiteter förklaras terigen ofta som starkt kopplade till svrfngade kulturella enheter vars ursprung och gränser ingen riktigt kan beskriva. Religiösa identiteter har blivit framträdande p ett sätt som f anade för 20 r sedan. Detta gäller framförallt alla som inte är svenskar.
Svenskarna själva framställs fortfarande ofta som ett folk utan ngon egen kultur. Folkhemmets officiella nationalism handlade inte om svensk kultur, utan om svenskt samhällsbygge, om det moderna och rationella. Den uppfattades inte ens som nationalism, eftersom alltför uppenbar nationalism inte ansgs rationell. Svenskarna var modernare än s. Det har gjort att de som dag vill framhlla svensk kultur och identitet ofta har svrt att avgränsa sig frn sverigedemokrater och andra irrationella chauvinister.
Redan för 30 r sedan fanns det de som ville bevara Sverige svenskt. De kunde dock aldrig riktigt förklara vad Sverige var, eller beskriva vad det var som hotade att göra landet osvenskt. Hotet kom frn invandrare, menade organisationen Bevara Sverige Svenskt. Invandrarna kallades ofta blattar och en förklaring till deras pstdda farlighet var att de inte var av svensk eller nordisk ras. Men det var lite som förenade invandrarna förutom att de var osvenska och hade svart hr. De var turkar, somalier, bosnier, makedonier, kroater, serber, araber, chilenare, eller frn platser och nationer som f ens kände till. S hände ngot. Ur europeiskt perspektiv brukar Rushdie-affären 1989 lyftas fram som symbol och delvis som orsak till skiftet. En massa olika invandrargrupper som tidigare inte ansetts ha s mycket med varandra att göra framstod nu ganska plötsligt som en stor enhetlig grupp – som muslimer. Det vaga osvenska hotet fick ett ansikte: det var islam som var motsatsen till det svenska, till det europeiska, till det civiliserade och moderna. 1989 var det tydligt hur olika oss de var. De brände böcker. Irans ledare Ayatollah Khomeini, som uppfattades som om han talade för islam, utfärdade en dödsdom över en framstende postmodern författare som var en av dem som verkligen försttt det där med identiteters hybriditet och flyktighet.
Att islam s pass snabbt kunde etableras som motsatsen till det moderna, sekulära europeiska arvet berodde naturligtvis inte bara p vissa muslimers vldsamma reaktion p Salman Rushdies roman Satansverserna, eller p att Europa ganska nyligen hade ftt mnga nya invnare med kulturellt muslimsk bakgrund och möjlig muslimsk religiös identitet eller praktik. Islam har p mnga sätt alltid varit Europas främsta motbild.

Europa vs. Islam

Termen européer användes först inom den karolingiska renässansen p 800-talet, första gngen det nämns är i en krönika frn 754 som beskriver de som besegrade en muslimsk här i Poitiers r 732 som “europenses”. Europa var allts frn början föreställt i relation till islam, med islam som den fiende som skapade europeisk gemenskap. I muslimska krönikor finns slaget vid Poitiers knappt nämnt, trots att det blivit mytiskt som en slags Europas födelse och kristendomens räddning. Det pgick i stort sett ständiga strider frn det att muslimska trupper seglade över Gibraltar 711 fram till att den umayyadiska dynastin föll r 750. D tog den abbasidiska dynastin över det stora muslimska kalifatet. De flyttade sin huvudstad frn Damaskus till Bagdad och riktade sitt främsta intresse österut mot persiska trakter av riket. Detta skedde dessutom efter att berbiska uppror under 740-talet skapat oro i Nordafrika. I klassisk muslimsk historieskrivning handlade avbrottet i den muslimska expansionen i västra Europa därmed inte alls om att de besegrades av de kristna. Expansionen avslutades snarare för att annat blev viktigare.
Senare i den medeltida Rolandsången blir denna miljö där de nobla kristna riddarna besegrade de lömska muslimerna, en stor europeisk saga. Islam som fiende terfinns allts i själva hjärtat av den europeiska idén. Men striderna p den iberiska halvön stod inte p ngot enkelt sätt mellan kristna och muslimer, ofta var det allianser mellan muslimska och kristna riken som slogs mot andra tvärreligiösa allianser.

Islam i Europa

Islam är p flera sätt mer europeiskt än vad “det europeiska kulturarvet” berättar. Frn 1362 till 1924 bar den osmanske sultanen kaliftiteln De rättrognas ledare, den formelle härskaren över hela den muslimska världen, Muhammeds ställföreträdare, bodde och verkade i Europa, först i Edirne (det gamla Adrianopel), sedan i Istanbul (Konstantinopel). Liksom det brittiska imperiet var det osmanska imperiet ett europeiskt imperium, där den ledande eliten kom frn Europa även om huvuddelen av territoriet inte fanns i Europa. Balkan erövrades av osmanerna p 1400-talet. Stora delar av befolkningen i framförallt Bosnien, Makedonien och Albanien har varit muslimsk sedan dess.
Men muslimer levde i Europa lngt dessförinnan, ocks i andra delar än p den iberiska halvön. Till dagens Bulgarien kom islam p 1100-talet, landet blev sedan osmanskt p 1400-talet. Fortfarande bor sväl turkiska, bulgariska som romska muslimer i Bulgarien. Tatarerna, som ursprungligen levde kring Volga, ska ha konverterat till islam p 900-talet. P 1300-talet kom de till Baltikum; främst Litauen, Polen och Vitryssland Europeiska länder med gamla muslimska befolkningar inkluderar Ryssland, Litauen, Polen, Vitryssland, Rumänien, Moldavien, Bulgarien, Grekland, Bosnien, Makedonien, Serbien, Montenegro, Kosovo, Albanien, Österrike, Tyskland, Finland (och därmed Sverige).
Den polska konstitutionen frn r 1791 är ett dokument influerat av den europeiska upplysningen och därmed en mycket viktig del i det moderna Europas berättelse. Där ges de tatariska muslimerna plats i parlamentet.
Enligt Ibn Fadlan som reste uppför Volga p det tidiga 900-talet träffade han där 5000 medlemmar av familjen Baranjar som hade konverterat till islam. Ibn Fadlan säger de byggt en moské av trä, men att det var han som lärde dem be. Vissa har velat hävda att dessa Baranjar var nordmän, andra att de var bulgarer. Oavsett exakt hur det är med det fanns det, via Volgaomrdet mycket kontakt mellan Norden och muslimska länder vid denna tid. Sverige har till exempel en av världens allra största samlingar mynt präglade av muslimska härskare, över 85 000 silverdirhamer. Fram till slutet av 900-talet var mynt frn den muslimska världen den vanligaste formen av silver i Norden. Ett antal andra föreml med muslimska inskriptioner frn denna tid har ocks hittats i Sverige. Hur nära och informerade var kontakterna? Det är svrt att veta. Men visst kan det framställas som ett muslimskt kulturarv i Sverige oavsett.
Det finns ocks mer idémässiga influenser frn den muslimska världen som ftt viss plats i berättelsen om Europa, även om det ofta framställts som om det framförallt handlade om att muslimerna främst förvaltade det grekiska arvet som sedan kom “hem” till Europa igen. Oavsett: utan de som p latin kallades Alkendis, Alfarabius, Algazel, Avveroes, Algoritmi, Alfraganus, Geber, Rhazes, Avicenna, Alhazen, och en rad andra muslimska filosofer och vetenskapsmän, hade det knappast blivit ngon skolastik, ingen renässans eller vetenskaplig revolution, och därmed inget modernt Europa. Kan man säga, även om kontrafaktiska pstenden inte kan beläggas.
Att inget av den ovan tecknade muslimska närvaron i Europa betraktas som europeiskt kulturarv är märkligt. Europa är ett namn utan ngot tydligt objektivt innehll. Det är ett namn som kan knytas till en rad olika referenskedjor och p s sätt bli olika saker. Europa är sällan en rent geografisk term, oftare handlar det om en samling värderingar, eller om en historiskt framvuxen enhet, eller om en identitet. Vare sig man säger att islam är europeiskt, eller om man säger att islam inte är europeiskt s är det snarare ideologiska än historiska eller empiriska pstenden. Mnga saker mste definieras innan vi kan avgöra vad som egentligen menas med ett sdant pstende. Men det som oftast talas om som europeiska värderingar bygger p arv och historia som islam och kristendom delar, och som sväl muslimer som kristna i Europa har haft del i att utveckla.

Islam har aldrig ansetts höra hemma här

Som till exempel Talal Asad har argumenterat, är den europeiska förstelsen av Europa konstruerad p ett sdant sätt att muslimska invandrare aldrig riktigt kan vara en del av den. Islam framställs nästan alltid som ngot som hör hemma utanför Europa, som ngot som är nytt för Europa och som därmed inte är en del av det europeiska arvet. Men det är ocks viktigt att se att det finns en samtida Europabild som just relaterat till invandrade muslimer. Den fr i och för sig styrka frn den lnga historien av stereotyper, men den har ocks en egen historia. Även om muslimer hade börjat framst som lite hotfulla och skrämmande redan under oljekrisen 1973 var själva religionen inte i fokus d. Mer uppmärksamhet p islam blev det i och med den islamiska revolutionen i Iran 1979. Det stora hotet, inte minst som det framställdes i populärkulturen, var dock fortfarande sovjetiskt och kommunistiskt. 1970-talets terrorister och militanta befrielsegrupper var ocks vänsterradikala, även i den muslimska världen. Det förändrades som sagt 1989, vilket ocks var ret d Sovjetunionen drog sig ur Afghanistan, besegrade av mujahedin.

Islams Europa

Det är naturligtvis s att även mnga muslimska traditioner och representanter har framställt och framställer Europa som ngot helt annat än islam. Ibland nämns skillnaden mellan dar al-islam och dar al-harb, islams land och krigets land. Det uttrycker föreställningen att allt som ligger utanför den muslimska världen egentligen borde vara ett krigets land, föreml för islamisk erövring. För att överleva i dar al-harb kan muslimer tilltas taqiyah (att dölja sin tro). Detta är en föreställning som inte minst blivit populär bland europeiska populister som fruktar ett framtida Eurabia. Muslimer gr inte att lita p, de har ju till och med religiös sanktionering att driva en dold agenda, tror dessa. Men taqiyah handlar om att under hot om grovt vld hlla inne med sanningen, inte om att bedriva ngon slags spioneri eller femtekolonnsverksamhet.

Även om synen p Europa som fiendeland förekommer behöver Europa inte ses som vare sig dar al-islam eller dar al-harb. Redan den sunnitiske lagskolegrundaren imam al-Shafi (767-820) talade om ett alternativ till den enkla dikotomin mellan krig och fred: fördragets land (dar al-ahd). Det handlade om omrden utanför det egna med vilka det rder en reglerad fred. Omrden som inte styrs av muslimer kan ocks benämnas trygghetens land (dar al-amn); stater där muslimer mycket väl kan vara trygga och deras säkerhet och rätt till sin religion skyddas. Att vara muslim innebär bland annat att man ska vara ett gott föredöme och visa sin religion frn en god sida. Enligt Tariq Ramadan, som varit framträdande i diskussionerna om att vara europeisk muslim, kan detta göras mer fulllödigt i Europa än i mnga länder som räknas som dar al-Islam. I Europa och Sverige finns en lagskyddad frihet att leva i relation till ett muslimskt kulturarv och själv uttolka vad det innebär. Den svenska välfärdsmodellen har ocks, bland annat av den tunisiske politikern Rashid Ghannouchi, lyfts fram som en islamisk förebild.
Men frgan vad som är ett muslimskt kulturarv är mer komplicerad än s. Islam är ju en religion som finns i mnga olika kulturer. Tankefelet, som även mitt försök att visa p olika aspekter av islam och muslimskt kulturarv i Europa drabbas av, är att binda en religion till en specifik kultur. D framstr frgan om ngon är muslim eller europé fortfarande som rimlig. Men även om Europa ofta definieras utifrn sitt kristna arv finns som sagt mnga som fullt ut bär detta arv samtidigt som de fullt ut är muslimer.

Kulturarv är inte muslimskt

Hur lite islam änd har med ett positivt europeiskt identitetskapande att göra blir inte minst tydligt om man tittar p diskussionen om kulturarv. Själva definitionen av vad kulturarv är, och varför kulturarv är viktigt, är en väldigt västerländsk produkt. Exempel p kulturarv som relaterar till islam är mycket ovanliga i de centrala bidragen inom kulturarvsdiskussionen. I Laurajane Smiths ofta citerade bok Uses of Heritage frn 2006 finns inget som helst omnämnande av islam, i Rodney Harrisons bok Heritage: critical approaches frn 2013, som p mnga sätt definierar kritiska kulturarvsstudier, figurerar islam bara i en diskussion om hur de afganska talibanerna förstörde de världsarvsklassade buddastatyerna i Bamiyan. I den nästan alldeles nya Blackwell Companion to Heritage Studies nämns islam bara flyktigt en handfull gnger över de 570 sidorna. De egentligen enda undantagen jag lyckats finna är Ashgate research companion to heritage and identity frn 2008 och Sharon Macdonalds bok Memorylands: heritage and identity in Europe frn 2013. Islam nämns ngra gnger i Ashgates forskarledsagare, men inga egentliga diskussioner förs om muslimskt kulturarv. Islam finns med i mer övergripande hänvisningar till invandring, terrorism och olika former av hot.
Den enda verkliga argumentationen kring vad islam har att göra med europeiskt kulturarv som jag lyckats hitta är i Sharon Macdonalds Memorylands. Macdonald poängterar att det är problematiskt att sätta likhetstecken mellan europeiskt och kristet kulturarv. Hon talar utförligt om slöjan som ett muslimskt kulturarv och kopplar den europeiska diskussionen om denna till en större kamp om bilden av islam och av Europa. Det är, säger Macdonald, en trängande uppgift för europeiska minnesinstitutioner att utmana stereotypa föreställningar om muslimer och islam. Det kan göras genom att till exempel visa fram islams civiliserande kulturarv och islams lnga närvaro och betydelse i Europa. Det är ocks enligt Macdonald viktigt att tydliggöra den stora spännvidden bland de olika specifika historier och minnen som kallas muslimska.

Islam på europeiska museer

Det finns en rad museer i Europa som har stora samlingar frn “den muslimska världen”. De som visas under benämningen islam utgörs nästan uteslutande av konsthantverk, keramik, glas, mattor och metallarbeten frn det som kallas islams kärnomrden. Den största delen av utställningarna av islamiskt konsthantverk visar föreml frn 900-1200-talen. Det som är yngre är nästan alltid mattor. Sällan finns ngot tillverkat efter r 1800, förutom ngra miniatyrer frn mogulriket i dagens Indien/Pakistan är materialet nästan uteslutande hämtat frn arabiska, persiska och turkiska omrden. Stora muslimska befolkningar i till exempel Indonesien, Malaysia, Kina, Etiopien eller Nigeria finns inte alls representerade. De ingr inte i museernas version av islam.
Historiskt har dessa samlingar betraktats som islamisk konst, vilket alltid varit ett ganska obskyrt fält för en liten grupp konnässörer. I spren efter Rushdieaffären och elfte september har sväl museer som kulturpolitiker känt behov av att skapa en större förstelse för islam och muslimer. Stora museer som Louvren i Paris, Ashmolean i Oxford, Victoria & Albert och British Museum i London, samt Museet för islamisk konst i Berlin har eller hller p att färdigställa nya, pkostade utställningar av islamisk konst. Mnga fina ord om tolerans och kulturmöten har uttalats vid invigningarna av dessa. Men vad är det d som visas? Jo, samma gamla keramik och mattor. Föreml som aldrig samlats för att skapa ngon förstelse för islam eller representera vanliga muslimers kulturarv. Det är föreml förknippade med hovkultur, med rötter i senantiken. Själva kategorin islamisk konst har skapats p museer. De konstnärer och hantverkare som tillverkat föremlen hade ingen uppfattning om att de ägnade sig t islamisk konst, allra minst alla de som var kristna eller judar och verkade i muslimska stater.
Som för alla utställningar är det bara ngra f procent av allt som finns i museernas samling som visas. Men även om allt som samlats skulle ställas ut förändras inte bilden. Antalet möjliga insamlingsbara föreml frn “den muslimska världen” är nästan oändligt. Museisamlingarna bestr av ett snävt urval, ur vilket ett än snävare urval gjorts till utställningarna. Utställningarnas innehll beror av gamla principer för vad som anses värt att samla, samt av ekonomiska, politiska och logistiska förutsättningar som bestämt vad av det som ansetts värt att samla som faktiskt kunnat samlas in.
P mnga museer har mnga föreml som nu ställs ut som islamisk konst tillhört samlingar förknippade med det som kallas arts and crafts, kunstgewerbe, art deco eller jugend. Det sena 1800-atalets intresse för hantverk, och rustik och naturavbildande dekor ledde till att mnga samlade muslimskt konsthantverk för att f inspiration till eget skapande. I samma miljöer fanns ocks en stark orientalisk vurm där mnga i den europeiska aristokratin inredde orientaliska salonger. Intresset för Orienten riktade sig i vissa kretsar ocks mot islam som religion. Inte minst i London och Berlin fanns europeiska intellektuella som konverterade till islam, som de ansg som en mer modern och förnuftig religion än kristendomen.
Föreml som samlades av män (jo, det var nästan uteslutande män) i denna miljö hamnade ofta ocks s smningom i museernas samlingar. Vid sidan av detta inredningsintresse fanns ett arkeologiskt intresse för Orienten som ocks förde in föreml till de europeiska museerna. Här var handlade det om att teckna kulturens historia genom föreml frn alla olika stadier i den utveckling mot samtiden som tecknades till exempel i Bannister Fletchers inflytelserika “arkitekturens träd”.
Om vi tar exemplet med museet för islamisk konst i Berlin ligger detta i Pergamonmuseet. Museets tre vningar innehller arkitektur och arkeologiska lämningar frn dagens Turkiet, Syrien och Irak. Länder som tidigt blev del av den muslimska världen. Men bara vissa föreml därifrn sorteras som muslimskt kulturarv. Det som tillverkats under muslimsk överhöghet kallas islamisk konst, även om det är tillverkat av kristna eller judar. Men det äldre arvet blir enligt denna logik aldrig del av ett muslimskt kulturarv. Föreml frn vitt skilda delar av den vidsträckta och disparata muslimska världen anses allts höra ihop, medan föreml frn samma plats sorteras som endera europeiskt eller muslimskt kulturarv. Pergamon framställs som en del av Europas historia. Det är märkligt. Allt som skapat lämningar p det som idag är svensk mark brukar kallas svenskt kulturarv. Varför blir det s annorlunda p platser som behärskats av muslimska riken?
När ett fält kallat islamisk konst s smningom formerades satte dessa tidigare insamlingspraktiker och kategorier i mngt och mycket de ramar som senare generationer hllit sig inom. Det handlade länge ganska lite om islam. Ingen tänkte väl sig att dessa föreml skulle skapa ngon djupare förstelse för muslimer i samtiden. Men s, av världspolitiska orsaker, började det framst som viktigt att visa att islam kan vara ngot fint och hedervärt. Helt nya ambitioner knyts s till föreml som kanske inte är de bäst lämpade att uppfylla dem. Dels förstärker denna ambition föreställningen att islam är ngot medeltida och omodernt, dels förstärker det föreställningen att islam är en annan civilisation som européer bara kan först utifrn. Istället för att skapa kontakter mellan muslimska och icke-muslimska medborgare i Europa serveras europeiska museibesökare en antikvarisk bild av en gammal kultur som en gng varit högstende, men som idag bara gr att möta p museer.

Kulturarv, hembygd och islam

Vad säger oss d detta? Jo, att kulturarv är ett västerländskt begrepp utformat för att beskriva en västerländsk betydelse av arv och historia. Det handlar om det moderna västerlandets relation till sitt förflutna. Det är ett fält som till en alldeles överväldigande del diskuterar hur grupper och institutioner hanterar sitt egna arv, även när dessa diskussioner är kritiska till synen p arv som ngot statiskt, essentiellt och uppenbart. Samtidigt framhlls ofta kulturarvets möjlighet att skapa tolerans, förstelse och dialog.
Att, oavsett i vilken grad eller form, vara muslim innebär i relation till dessa diskussioner ofrnkomligen att vara mindre europeisk än landsmän och européer med kristet familjearv. Samtidigt bor det enligt Pew Institute ungefär 53 miljoner muslimer i Europa, s rent numerärt stämmer allts inte den bild av Europa vi fr av diskussionen om kulturarv i Europa. Naturligtvis säger Pews siffra väldigt lite om p vilket sätt alla dessa miljoner människor förhller sig till religionen islam, men i alla fall. Mnga av Europas alla olika individer med muslimskt arv har mnga generationers historia som just muslimer i Europa, p de platser där de lever nu.

Kulturarv och integration

Hur lng tid tar det innan man är en del av sin hembygds arv, innan man har en del i förvaltandet av det arv andra lämnat i hembygden? Varje r flyttar över 200 000 svenskar frn en kommun till en annan, bara under r 2013 flyttade över en miljon människor, det vill säga ungefär var ttonde person i Sverige. Visserligen flyttade tv av tre inom samma kommun, men änd. Om vi tar ett längre historiskt perspektiv blir det tydligt att väldigt f av oss bebor platser där vi har släktband som gr flera generationer tillbaks i tiden. Är den plats vi bor p d vr hembygd? Hur länge mste vi ha bott p en plats för att räkna den som just vr hembygd och se det lokala kulturarvet som vrt? Gör det ngon skillnad hur lngt vi har flyttat? Gör det ngon skillnad om vi är muslimer eller inte? Ja, utifrn kulturarvssektorns sätt att tala om kulturarv gör det det. Frgan är om vi vill ha det s.
När exkluderande och antimuslimska nationalistiska rörelser växer sig starka i dagens Europa ställs även kulturarvsinstitutionerna inför nya uppgifter. Det finns en alltmer spridd främlingsfientlig retorik där Europa och islam ställs upp som varandras motsatser. Islam framställs här som kvinnofientligt, homofobt och vldsbejakande, och sägs utgöra ett starkt hot mot Europa, européerna och de europeiska värdena (som sällan definieras). Även försök att argumentera för islams plats i Europa tvingas därmed ofta formulera sig utifrn dessa exkluderande berättelser. Det blir som att f frgan om man slutat sl sin fru. Tar du avstnd frn islams vldsbejakande?
Utställningar om islam omges sedan 11 september 2001 av tal om kulturell dialog och tolerans, samtidigt som urvalet av föreml i dessa utställningar ofta förblivit oförändrade och konstanta. Islam gestaltas nästan alltid av exempel frn det medeltida Mellanöstern. Liksom till exempel i Jan Guillous Arnböcker antas ett uppvisande av hur sofistikerad muslimsk konst, teknik och vetenskap var p medeltiden vara ett argument för att respektera muslimer i sin omgivning. Det är ingen självklar koppling. Kanske kan det snarare bli s att dagens muslimer framstr som degenererade. Dessutom förstärker detta grepp föreställningen att islam är ngot tidlöst och enhetligt, och att vi bäst förstr muslimer genom att studera grunderna för deras religion och kultur. Det är lite som om vi skulle arrangera en utställning av italienskt renässansmleri för att motverka Berlusconi-influerade fördomar mot italienare eller katoliker.

Utställningar om islam är speciella p s sätt att de liksom mnga etnografiska utställningar visar och tolkar ett kulturarv som inte framställs som byggstenar i besökarnas egen identitet, vilket som sagt framstr som normalfallet inom kulturarvssektorn. Under största delen av 18- och 1900-talen var de som studerade, samlade och ställde ut islam i Europa övertygade om att islam var en historisk civilisation som bäst kunde studeras med samma metoder som tillämpades inom egyptologi och antikstudier. Liksom de andra klassiska civilisationerna sgs islam som ett slutet kapitel i världshistorien. Framsteg fanns bara i Väst. Dessutom har kulturarvsfältet alltid varit ute efter de mest typiska och bästa exemplen frn en kultur. Även om dessa exempel används för att skapa tolerans och förstelse förstärker de idén om att kulturer är separata enheter med distinkta drag som kan fngas i ett antal föreml eller texter. Kulturen blir ngot annat och mycket snävare än alla de olika liv som utspelat sig i relation till olika kulturarv. När vi sedan tror att vi ska först människor genom att lära oss om deras kultur fr vi väldigt begränsade bilder av vilka de är och vill vara. Ju mer begränsad bild av en kultur vi har, desto värre blir det. Det gäller islam, som, som redan ppekats, dessutom är en religion och inte en kultur. Det öppnar ytterligare en stor och svr frga. Är det verkligen rimligt att blanda samman kultur och religion p det sätt som jag gjort här?

Litteratur

Allievi, Stefano (2005), “How the Immigrant has become Muslim: Public debates on Islam in Europe”, Revue Européenne des migrations internationals, 21:2.
Asad, Talal (1993) Genealogies of religion: Discipline and reasons of power in Christianity and Islam, Baltimore: John Hopkins University Press.
Berg, Magnus (1998) Hudud: En essä om populärorientalismens bruksvärde och världsbild, Stockholm: Carlssons .
Grabar, oleg (2012) “The Role of the Museum in the Study and Knowledge of Islamic Art”, i Benot Junod, Georges Khalil, Stefan Weber & Gerhard Wolf (red.), Islamic Art and the Museum. Approaches to Art and Archeology of the Muslim World in the Twenty-First Century, London: Saqi.
Graham-Campell, James & Williams, Gareth (2007) (red.) Silver economy in the Viking age, Walnut Creek, Left Coast Press.
Grinell, Klas (2016) Islams filosofihistoria, Stockholm: Molin & Sorgenfrei.
Gonella, Julia & Jens Kröger (2015) (red.) Wie die islamische Kunst nach Berlin kam. Der Sammler und Museumsdirektor Friedrich Sarre, Berlin: Museum für Islamische Kunst.
Harrison, Rodney (2013) Heritage: Critical approaches, London. Routledge.
Howard, Peter & Graham, Brian (2008) (red.). The Ashgate research companion to heritage and identity, London: Ashgate.

Ibn Fadlan, Ahmad, (2012) Ibn Fadlan and the Land of Darkness: Arab Travellers in the Far North, New York: Penguin.

Kamel, Susan & Gerbich, Christine (2014) (red.). Experimentierfeld Museums: Internationale Perspektiven auf Museum, Islam und Inklusion, Bielefeld: Transcript Verlag.

Larsson, Göran (2012) “The fear of small numbers: Eurabia literature and censuses on religious belonging” Journal of Muslims in Europe 1. Larsson, Göran & Racius, Ergundas (2010) “A different approach to the history of Islam and Muslims in Europe: A North-Eastern angle, or the need to reconsider the research field”. Journal of Religion in Europe 3.
Larsson, Göran & Spielhaus, Riem (2013) “Narratives of inclusion and exclusions: The study of Islam and Muslims in Europe as part of European studies”, Journal of Muslims in Europe, 2:2.
Lewis, David Levering (2008) God’s Crucible: Islam and the Making of Europe, 570-1215, New York: W.W. Norton & Co.
Lockman, Zachary (2004) Contending visions of
the Middle East: The history and politics of orientalism, Cambridge: Cambridge University Press.
Macdonald, Sharon (203) Memorylands: Heritage and identity in Europe today, London: Routledge.
Minucciani, Valeria (2013) (red.) Religions and Museums in Europe: Immaterial and material heritage, Torino: Umberto Allemandi & Co.
Peter, Frank, Domhof, Sarah & Arigita, Elena (2013) (red.) Islam and the politics of culture in Europe: Memory, aesthetics, art, Bielefeld: Transcript.
Ramadan, Tariq (2004) Western Muslims and the future of Islam, Oxford: Oxford University Press
Smith, Laurajane (2006) Uses of Heritage, London: Routledge.
Vernoit, Stephen (2000) (red.) Discovering Islamic Art. Scholars, Collectors and Collections, 1850-1950, London, New York: I.B. Tauris Publishers.
Artikeln är en del av det pgende forsknings-projektet Museological framings of Islam in Europe, finansierat av Vetenskapsrdet.