Kampen om Skouries

I norra Halkidiki ligger Skouries, ett skogsområde som på grund av en långdragen och infekterad konflikt mellan gruvbolaget Hellas Gold, dotterbolag till den kanadensiska gruvjätten Eldorado Gold, och lokalbefolkningen har fått världens blickar på sig. Tvisten rör bolagets omfattande planer för guld- och kopparbrytning i området. Trots att verksamheten medför skogsskövling, dagbrott och omfattande sprängningar, menar Hellas Gold att investeringen skulle gynna regionen genom omkring femtusen nya direkta och indirekta arbetstillfällen. Lokalbefolkningen har bemött planerna med stark kritik, och menar att expansionen snarare skulle innebära omfattande hot mot miljö och försörjning, då den lokala ekonomins viktigaste sektorer (jordbruk, betesmark, fiske, biodling, livsmedelsproduktion och turism) drabbas. Kritiken har fått stöd från ett flertal oberoende forskningsinstitut, bland annat Aristotelesuniversitetet i Thessaloniki och Makedoniens tekniska råd. Överlåtelsen av gruvrättigheterna från den grekiska staten till Hellas Gold, har kantats av anklagelser om bristande legitimitet. Därtill har allvarliga brister konstaterats i Eldorados miljökonsekvensanalys och den offentliga samrådsprocessen har dömts ut som en rent kosmetisk åtgärd.

Photo: Joseph Kesisoglou. Source:Flickr

Konflikter om gruvdrift uppkommer världen över. Ofta uppstår de ur ett missnöje med lokala mark- och vattenföroreningar, illegal ockupation av mark, avfallshantering eller transportfrågor. För de boende i närheten av Skouries i Halkidiki har motståndet mot en expansion av gruvbrytning funnits långt innan Eldorado fick klartecken att påbörja arbetet i området. Småskalig gruvdrift har bedrivits här i stort sett oavbrutet sedan slutet av andra världskriget, och lokalbefolkningen har under många år fått bevittna hur närmiljö och försörjningsmöjligheter successivt försämrats. Under 1990-talet gjorde den grekiska staten flera försök att återuppta gruvdriften i området, men efter en överklagan från invånarna beslutade The Hellenic Council of State, motsvarande Regeringsrätten, att de möjliga riskerna med investeringen översteg de möjliga vinsterna för samhället och miljön. År 2002 avbröts därför arbetet. I december år 2003 tog konflikten, som dittills kretsat främst kring försörjning och miljö, plötsligt en politisk vändning när den privata ägaren, med stöd av en lag sanktionerad av det grekiska parlamentet, överlät gruvorna till den grekiska staten för 11 miljoner euro. Samma dag såldes de emellertid vidare, till samma pris, till George Bololas, ägaren av Hellas Gold S.A. Eftersom ingen offentlig upphandling ägde rum stod affären dock i direkt strid med EU:s lagstiftning. Enligt avtalsvillkoren befriades bolaget från såväl skatt som allt ekonomiskt ansvar för eventuella framtida miljöskador som kunde knytas till den tidigare gruvverksamheten. Avtalet föreskrev också att gruvbolaget ägde alla mineraler samt att inga royalties skulle utgå till staten.

Efter parlamentariska påtryckningar beslutade EU-kommissionen att villkoren i överenskommelsen stred mot EU-rättens regler för olagligt statsstöd, och dömde den grekiska staten att betala 15,3 miljoner euro plus ränta. Den grekiska regeringen har överklagat beslutet men ärendet är ännu ej avgjort. EU-domstolen dömde också ut Eldorados miljökonsekvensanalys eftersom den inte lyckats införliva EU:s ramdirektiv 2000/60/EG om allmänhetens aktiva deltagande i lokala vattenförvaltningsfrågor. Direktivet anger att gruvdrift är att beteckna som hållbar endast under förutsättning att den inte förändrar regionens natur och egenart, och utvecklande bara om driften tjänar allmänintresset. Trots domstolsbeslutet och den skarpa kritiken mot miljökonsekvensanalysen, godkändes denna i mars 2012 och 4,1 kvadratkilometer statlig skog uppläts till bolaget för genomförandet av gruvprojektet.

Att förstå gruvdriftskonflikter

I gruvdriftskonflikter framträder ett flertal faktorer som har särskilt stor betydelse för människors upplevelse av orättvisa – kanske särskilt av det som kommit att kallas ekologisk orättvisa. Fördelningen av utvunna resurser, erkännandet av lokalbefolkningens relation till de aktuella naturtillgångarna, och invånarnas aktiva delaktighet i beslutsfattandet är några av dessa faktorer. Inom politisk ekologi har lokalsamhällets mobilisering förståtts som en reaktion på upprepade sabotage av den proceduriella rättvisan. Efter de inledande händelserna i Skouries upprättade invånarna i de berörda byarna lokala arbetsgrupper som arrangerade allmänna informationsmöten och möten i deltagarnas hem. Man lyckades också engagera och mobilisera stora delar av norra Greklands forskarsamhälle, som bistod med att samla in uppgifter och utöva påtryckningar i frågan. I och med detta skapades ett utrymme där såväl samhälle som individer gavs möjlighet att verka och utveckla politiska strategier. Kampen om Skouries har skildrats i den djuplodande dokumentärfilmen Golden Times: Cassandra’s Treasure från 2012. Genom personliga vittnesmål och ett rikt bildmaterial framträder det som kom att bli ett lokalsamhälles historiska svar på bristen på proceduriell rättvisa.
För att förstå hur konflikten i Skouries förhandlas i det offentliga måste de inblandade aktörernas skilda språkbruk för att uttrycka värden tydliggöras, vid sidan av de mer formella juridiska frågorna. Effekterna på den omkringliggande miljön och på försörjningsmöjligheterna i området kan värderas i fysiska eller i monetära termer, och därmed referera till det som kallas stark respektive svag hållbarhet.
För Halkidikis invånare representerar det gemensamma minnet av bylivet, förlusten av inkomstkällor och kommande generationers framtid långt viktigare värden än de som underbygger vanliga cost-benefit-analyser. Den här typen av oförenliga värdesystem, som återfinns i de flesta gruvdriftskonflikter, uttrycks ofta som ekologiska fördelningskonflikter. Maktdynamiken som finns bakom de inblandades sätt att uttrycka centrala värden får avgörande konsekvenser för hur konflikten spelas ut och förhandlas i offentligheten. I fallet med gruvbrytningen i Skouries kom myndigheters och etablerade mediers framställning av investeringen som gynnsam och motståndet som olagligt att dominera och överskugga forskarnas och lokalsamhällets värdering av situationen.

Ett gyllene tillfälle till expansion

På många håll i Europa har den regionala konkurrensen om resurser och de ökade kraven på att bekämpa stigande arbetslöshet tvingat fram en förändring av politik och förhållningssätt till gruvnäringen. I artikeln “Mining revival offers hope in crisis hit Europe”, publicerad i nyhetsbyrån Reuters webbupplaga den 4 juli 2013, förklarar en av analytikerna från Raw Materials Group att den relativa avsaknad av resursnationalism som annars präglar många delar av världen idag bidrar till att öka Europas attraktionskraft, när den politiska risken kalkyleras. De kanadensiska investerarna mötte heller inte någon sådan resursnationalism när de i det aktuella fallet vände blicken mot Grekland. Villkoren i avtalet (full äganderätt till den nya ägaren, samt inga royalties till staten) godkändes, med stöd av en lag som härrör från den grekiska militärjuntans dagar.
Sedan år 2009 förväntas Grekland fungera enligt en ekonomisk återhämtningsplan framtagen av Internationella valutafonden (IMF), Europeiska Centralbanken och EU-kommissionen. Enligt detta avtal beviljas landet nödlån på åtskilliga miljarder, under förutsättning att vägen till förnyad tillväxt och fler arbetstillfällen går via implementeringen av IMF:s strukturanpassningsprogram samt genom att locka till sig investeringar. Med strukturanpassningsprogrammens krav på att tillåta utländska direktinvesteringar i åtanke, är det ingen överraskning att den grekiska regeringen godkände miljökonsekvensanalysens premisser och slutsatser. Paradoxen i att avtalet gav staten ett obefintligt utrymme för vinst kvarstår dock. De allmänna avtalsvillkoren parat med omfattningen av skadorna på miljön gör att projektet för tankarna till de många postkoloniala moderniseringsprojekt som genomförts i utvecklingsländer.
Det är naturligtvis inte första gången som den ekonomiska krisen används som förevändning för rovdrift på miljö och brott mot grundläggande rättigheter. Den dåvarande grekiska finansministerns iver att godkänna miljökonsekvensanalysen och underteckna investeringsavtalet med Hellas Gold, och hans beslutsamhet att sjösätta projektet, gjorde att praktiskt taget inget hade kunnat stå i hans väg. I synnerhet inte protester från en lokalbefolkning som snart skulle komma att anklagas för att ha bildat och verkat inom en terroristorganisation.
Vändpunkten kom den 21 oktober 2012, när omkring 2 500 demonstranter drabbade samman med över 200 poliser längs den skogsväg i Skouries som leder fram till Eldorados guld- och kopparfyndigheter. Sammandrabbningen resulterade i att 14 demonstranter greps, och vedergällningen lät inte vänta på sig. Natten till den 16 februari kom svaret. Fyrtio maskerade personer tog sig in på ett av arbetsområdena i Skouries, tände eld på maskiner och fordon, hällde bensin på tre säkerhetsvakter och hotade att bränna dem levande. Enligt Eldorados beräkningar uppgick skadorna efter mordbrandsattentatet till en miljon amerikanska dollar. Två män greps och ytterligare 18 utreds fortfarande för brott.
Med stöd i bilden av motståndsrörelsen som en terrorverksamhet och som ett hot mot den sociala ordningen, upprättade polisstyrkor en ockupationsliknande regim över byn Ierissos. Invånarna i byn och i närliggande områden tvingades erfara en orwellsk verklighet, med återkommande husrannsakningar, förhör, gripanden – inklusive 16 DNA-prov tagna med våld utan personernas medgivande – och godtyckliga frihetsberövanden. En 76-årig kvinna anklagades för att ha brukat våld under sin medverkan i blockaden av vägen till arbetsområdet i Skouries under demonstrationen i juni 2013, och kallades in till den lokala polisstationen för att vittna. Ytterligare 35 boende i området står anklagade för protester och blockader genomförda i april 2013. Situationen blev dessutom ännu mer tillspetsad när de grekiska tidskriftsutgivarna via sin organisation fördömde den övervakning som den nationella säkerhetstjänsten hade bedrivit genom att i hemlighet spela in samtal om händelserna i Skouries. Avlyssningen gjordes i syfte att använda inspelningarna som bevismaterial i rättegångar mot de anklagade.
Med hjälp av sociala och kritiska medier växte snart en plattform fram, där den lokala motståndsrörelsen fann internationellt stöd i kampen mot de intensiva försöken att kväsa motståndet. Skouries var inte längre den enda scenen för kampen. Nu välkomnades nya aktörer och på både lokal, nationell och global nivå antog motståndet nya, hybrida former. Protesterna på plats fortgick parallellt med internationellt påverkansarbete och lobbying. Som en följd av detta tog polisen ett kliv tillbaka och i stället fick det privata säkerhetsföretaget North Star i uppdrag att bevaka området och utrustningen. Eldorado avskedade så småningom 150 anställda på North Star i december 2013 och överlät bevakningsuppdraget till det internationella, militära säkerhetsföretaget Blackwater, ökänt för sin inblandning i krigen i Irak och Afghanistan.

Lokalsamhället slår tillbaka

Gruvbolagets närvaro och omfattningen av dess verksamhet utmanar såväl lokalsamhällenas traditionella organisationsformer som de lokala myndigheterna. Representanterna från de senare är splittrade; en del stödjer investeringsprojektet och ingår avtal med bolaget. Andra motsätter sig det, och ansluter sig till motståndsrörelsens nätverk.
Bysamhällen som traditionellt har vilat på arbets- och familjerelationer utsätts för svåra spänningar när markkonflikter och miljöfaror hotar traditionella inkomstkällor som jordbruk och fiske, när beslutet att ta anställning i gruvan eller inte tas, och när olika former av traditionell mobilisering ställs mot gruvjätten. När den institutionella makten, dold bakom tillväxtens förklädnad, avslöjades som ideologi, vävdes den lokala kampen samman med en kamp mot just den ideologi som placerar den ohämmade tillväxten i hjärtat av det skuldsatta Greklands nya ekonomiska doktrin.
Den grekiska statens och merparten av de etablerade mediernas metodiska försök att “söndra och härska” har inte gett de förväntade resultaten. Lokalbefolkningen har fört en outtröttlig och resolut kamp mot trakasserier, kränkningar, allvarliga anklagelser och åtal. Deras dagliga mobilisering och repolitisering av frågan utmärker motståndet. När media, statliga institutioner och rättsliga instanser ställer sig i opposition mot lokalbefolkningen, intar oberoende aktörer det institutionella tomrummet och öppnar upp för processer som bättre återspeglar den lokala erfarenheten och behoven. Lokalbefolkningens metoder är flexibla, kreativa och har stor anpassningsförmåga i mötet med institutionaliserade former av kontroll och tvång. Det var mot bakgrund av detta som 3000 väljare från fem byar i Aristotelis kommun, under parollen “Enhetsinitiativet”, genomförde en sluten omröstning söndagen den 19 januari 2014, innan de lokala valen i maj samma år. Genom omröstningen skulle tre av motståndsrörelsens aktiva medlemmar utses till kandidater för rörelsen i de lokala valen. Det här är ett exempel på hur mötet mellan oberoende krafter och det liberala paradigmet skapar det Oliver Richmond kallar hybriditet. För att försvara sina historiska band till regionen och fortsätta kampen mot de många hoten mot miljön och försörjningen, använder sig invånarna i Aristotelis kommun på Halkidiki av direktdemokratiska metoder parat med de kommunala valens traditionella förfaranden. Valresultaten blev till ytterligare en seger för de samhällen vars kandidater fick majoriteten av rösterna. Det är den första berättelsen om politisk frigörelse i sådan omfattning, i det krisdrabbade Grekland.
Greklands moderna, liberala fredsprojekt, det som skulle läka såren efter det grekiska inbördeskriget och militärjuntan, har fallerat. Även om en mer ingående analys av bristerna i dagens demokrati inte ryms inom denna text, är det viktigt att belysa att det fåtal medier som har klarat sig undan etablissemangets järngrepp, så gott som dagligen rapporterar om ett alltjämt eskalerande polisvåld och godtyckliga gripanden. Mötesförbud på större gator, disciplinering av statligt anställda, nynazismens uppsving och korruption i själva kärnan av de institutioner som ska garantera demokratiska och transparenta processer, erinrar om det sköra sociala och politiska konsensus som präglat åren efter 1974. När Grekland nu kämpar med att plocka upp spillrorna efter den senaste sociala och ekonomiska krisen, måste villkoren för ett nytt samhällskontrakt förhandlas fram.

Nya spelare intar arenan

Motståndsrörelsen I Skouries får hela tiden nytt bränsle av såväl gruvaktiviteternas intensifiering som den fördjupade ekonomiska krisen. Debatten mellan å ena sidan dem som välkomnar investeringarna och de förväntade nya arbetstillfällena och å andra sidan dem som motsätter sig exploateringen med argument om dess stora ekologiska fotavtryck och kortsiktighet har blivit tydligt polariserad. I ljuset av detta blir svaret på vad som är en acceptabel mänsklig och miljömässig kostnad för utländska direktinvesteringar klart politiskt.

Den nyss valda Syrizaregeringen uttalade sitt motstånd till guldbrytningen i Skouries genom sin energiminister Lafazanis, och har annonserat sitt beslut att omvärdera lagligheten hos El Dorados planer för anläggandet av en produktionsanläggning och två dammar för spillvatten – träd har redan fällts för att ge plats för dessa anläggningar. Motreaktioner mot regeringens omvärdering kom till att börja med från El Dorados VD, som insisterade på det fördelaktiga med investeringarna. Snart kom också press från den kanadensiska statens sida. Det regionala skogsarbetarfacket gick i strejk och demonstrerade i Aten för att arbetet måste fortsätta, så att inte arbetstillfällen skulle gå till spillo. Dessutom har ett nytt åtal väckts i en domstol i Halkidiki med anledning av det som hänt i Skouries. Tjugoen personer ska prövas för grova brott, bland annat bildandet av en kriminell organisation, dråpförsök och rån. Från representanter för lokalsamhällena sägs att själva tidpunkten för väckandet av dessa åtal har haft en direkt påverkan på det sociala och politiska klimatet, och att det reser frågor om vad det kommer att betyda nu när själva gruvbrytningens laglighet ska prövas.

Insatserna är höga för alla inblandade. El Dorado försvarar en mångmiljoninvestering, som skulle kunna erbjuda arbetstillfällen i en region svårt plågad av arbetslöshet. För den nya Syriza-regeringen, som kom till makten bland annat med löften om att inte tolerera oegentligheter när det kommer till utländska direktinvesteringar och koncessioner på naturtillgångar, kan utgången av omprövningen bli en utmaning. Om investeringarna och exploateringen avbryts måste en robust och ekologiskt hållbar utvecklingsplan för regionen komma snarast, för att fylla tomrummet efter arbetstillfällen och förväntningar på tillväxt, vilket drabbar både dem som stödjer och de som motsatt sig investeringarna. För det lokala motståndet är den rättsliga omvärderingen kulmen på år av intensivt motstånd, och ett politiskt erkännande av kampens legitimitet.

Referenser

A. Kontogianni, D.Damigos, C.Tourkolias och M.Skourtos: “The social cost of mining: the case of gold mining in Chalkidiki”. Presenterat på 3rd International Conference of Industrial and Hazardous Waste Management, Kreta 2012.

J. Martinez-Alier: “Mining conflicts, environmental justice, and valuation”, Journal of Hazardous Material, nr 86, 2001, 153-170.

Oliver Richmond: “Resistance and the Post-Liberal Peace” in Millenium Journal 38, no. 3 (2010)

Grey Steven och Dina Kyriakidou: “Greece’s triangle of power”, Reuters 17 Dec 2012, www.reuters.com/article/2012/12/17/us-greece-media-idUSBRE8BG0CF20121217

Michael J Watts: Antinomies of Community: Some Thoughts on Geography, Resources and Empire, Transactions of the Institute of British Geographers, New Series, Vol. 29, No. 2, 2004.